alltså, jag förstår inte. var fan höll jag hus igår? jag finns inte med på en enda bild. jag måste ha varit fett osynlig igår för det känns som om jag var överallt. CRAZY!

studenterna var fantastiska och amiralen sög. det var så mörkt! som pablo sa "man hade kunnat hångla med elefant utan att veta om det" eller något liknande.
kvällen tog rätt snabbt slut för min del. mitt i mina extremt förstörda fötter fann jag minus som behövde någon som hjälpte honom hem och jag var inte svår.

idag med min bakfylla blandad med ångest har jag bl.a legat i parken och träffat allmänt sköna människor. ikväll blir det nog röda kran för min del eller nä, indian side here i come!